Kaos.
Alltså åååh! Såhär är läget: Tack vare jävla Sandy sitter vi nu på ett vandrarhem istället för ett flyg över atlanten. Och här blir vi kvar två dagar till. Två dagar till i Stockholm, alltså två dagar mindre i Costa Rica. Livet leker med andra ord! Men tack gode gud för försäkringar som fungerar så att vi slipper tänka så mycket mer på det.
Men på fredagmorgon klockan sex bär det av istället och det är ju inte fy skam det heller!
Men på fredagmorgon klockan sex bär det av istället och det är ju inte fy skam det heller!
Vi hörs senare kompisar!
There is something so strange, and something louder than before.
Nu ger vi oss av mot varmare breddgrader! Imorgon klockan 07.30 bär det av. Hoppashoppashoppas bara att vi lyckas ta oss till New York och vidare trots ovädret. Håll tummarna??
Det kommer väl upp nåt inlägg här förhoppningsvis!
På återseende hörrni!
Detta bådar ju gott?
Tanken är alltså att vi ska mellanlanda i New York på onsdag. Börjar kännas lite tveksamt.
It flew away from her reach, and the bullets catch in her teeth.
En vecka kvar innan avfärd och jag stressar runt för det mesta. Försöker hinna med massa plugg samtidigt som jag vill hinna träffa folk och sen lyckas få nån slags ordning på packningen. Knappt man har tid att sova nuförtin'!!
Och sen blev det ju inte mycket bättre av att jag fastnade framför torka aldrig tårar utan handskar som kan vara det bästa jag sett på länge. Punkt. Tänkte bara se första avsnittet för att se vad alla snckar om men slutade med att jag satt fastklistrad tre timmar i sträck. Och trots allt som jag borde ha gjort istället så var det lätt dom bäst spenderade timmarna den dagen. Gör dig själv en tjänst och se den!!
This side up.
Tror helt ärligt att jag har förlorat förmågan att plugga. Eller koncentrera mig på saker över huvud taget. 2 meningar på 3 timmar. Kommer alltså bli klar med denna uppgift i god tid till min 86:e födelsedag. Bra. Då säger vi så.
Nu ska jag iväg och göra något jag faktiskt är bra på. Det stavas FIKA. Denna gång med Fia och Johanna på Station.
Mvh
/A hopeless case
I could see for miles, miles, miles.
Kommer ha så fruktansvärt många flygmil bakom mig om några månader, för inte nog med att vi ska till Thailand så bestämde jag mig även för att följa med Fia och Johanna till Costa Rica sista oktober! Taggar så himla mycket att se världen och vara allmänt ung och fri med bästa sällskapet! Börjar i och för sig redan få brutal resfeber. Drömde inatt att jag stod på flygplatsen och hade glömt mitt pass, och att mitt bagage försvann till exempel. Hemskheter. Sedan blir det ju inte jättemycket bättre av att vi åker på självaste halloween. Detta bådar ju gott!